MENCIONES, RESEÑAS,
REFERENCIAS:
Apoteósico el concierto-performance que tuvo lugar ayer en Getxo.
Una aportación cultural importante en la escena cultural del más bien
académico municipio.
Una ocasión única en la vida en la que se juntaron los artistas
experimentales mas considerados en el ámbito del ruidismo
y la improvisación.
Realmente sorprendente la capacidad de adaptación de Eguillor, que es capaz de pasar
de tocar la bateria como si fuera una manada de mamuts (según palabras
textuales de Josetxo Anitua),
a hacer un sonido meditacional, zen, con una delicadeza digna de un
monje tibetano.
Sorprendente los bellísimos sonidos que salieron de la mandolina de Mantxi.
Desconocía lo que se puede sentir escuchando ese instrumento.
Loty Negarti dibujó sonidos
celestiales en ese panorama difícil, en donde se mezclaban los sonidos
de los clientes pidiendo cervezas con los móviles sonando a destajo y
las intervenciones del público incapaz de contener sus emociones.
Resumiendo, un acontecimiento que pasará a la historia.
Este
video corresponde a la primera parte.
2010eko abuztuaren 7a larunbata / sábado 7 de agosto
21 h / Guardetxea | Donostia
mattin, jon mantxi+loty negarti boterea, sonajeroak, hortzikarak, bob
dylan eta hilotzekin harremanak...eta abakantoak...
Katza Aiarzaguena [Igua]
> > Loty Negarti & Miguel A. García are two guys hardly
involved in the
> > experimental music basque scene of the last years. Working
with
> > non-idiomatic improvisation using electronics, feedback and
self-made
> > devices in diferent ways, they are colaborating as a duo
trying to explore
> > the margins of their instruments introducing noises and
ambiental sounds.
> > They both understand the experimentation in music including
the very
> > production and distribution mediums and posibilities, so they
run diferent
> > independent labels, they organize concerts regularly and
write on music;
> > criticism, reviews and essays. They are acive members of the
musicians
> > basque plataform for edition and distribution Arto Artian (
> > www.artoartian.org). They considere active rols in these
social practices
> > as part of experimentation in music.
> > Loty Negarti
(http://www.gabone.info/audio) is a basque artist from bilbao working
with sound.
> > He runs the independent label
> > HAMAIKA (http://www.gatza.org/hamaika.html)
and he has co-organized the
> > experimental festivals Dislokes and Hamaika/Hamabost.
His work has been strongly changing
> > during the years, he started approaching music from noise and
he is now
> > working trying to improvise reducing noise levels almost
until the limit. He
> > is strongly interested in sonorous aspects of poetry and he
his part of the
> > free poetry-celule PIDGIN (http://www.gatza.org/pidgin.html).
He has
> > collaborated with many people from the Basque Scene as Miguel
A. García,
> > Tsezne, Hector Rey, Ibon RG, Al Karpenters, Mattin or Oier
I.A. He is now
> > member of the free electronic improvisation band Mubles. He
has published
> > several recordings
(http://www.gabone.info/audio/rec/index.html).
Loty Negarti
Requiem for the Revolution
Aitor Izagirre aka Loty Negarti
originally from Getxo but
now living in Donostia, is one of the
most active agents in
the Basque underground scene. His
activities include
running the zines Solïloquïo and Pidgin (experimental and
concrete poetry) and Hamaika, one of the best labels I have
encountered in years. After Negarti's
very impressive
“antylogy ’0’, electronic chemical
sound poem” published by
the Basque/Galician net-label
Larraskito, “Requiem for The
Revolution” shows a cold but
Psychotic, distant but
aggressive side of Aitor. The first
track starts the war at
your membrane: if they are taking our
senses, let's wake
them up, let's shake ourselves out of
this boredom. So many
things are just for our superficial
pleasure, but this
is not the case of "Requiem for the
Revolution". No remorse, no
way back, listening to Requiem for
the Revolution either you
press stop or you get addicted to
it's malice. While being
short, "Requiem for the Revolution"
is definitely nasty enough
to first damage your brain and then
to comfort and
massage it with the cozy second part:
never has whitenoise
felt so soft and nice! Now you are
ready for the next
revolution.
Mattin
LOTY NEGARTI “ANTYLOGY ‘0′, ELECTRONIC CHEMICAL SOUND POEM”
El getxotarra afincado en Donostia Loty Negarti (A. Izagirre) es un
inquieto creador que gusta de coquetear con diferentes disciplinas
siendo las generadas en el medio sonoro las (posiblemente) mas solidas
e interesantes. Su aproximación al sonido, fría y a menudo de una
rigidez casi matemática, es llevada a su máxima expresión en la pieza
“Antylogy”, realizada en base a sonoridades digitales generadas por
software libre. Una cuidada composición de sonoridades agudas, crudas a
la vez que delicadas, formando, según sus palabras, un “poema sonoro
electrónico-químico”.
September 25th, 2008
Ederra
izan zen Le Larraskitoko bigarren noitegaua ere. Gustora aski izan
ginen han bildutakoak, hozkailutik garagardo bat edo
“Lemon” jartzen
zuen gauza hura hartu eta banku baten edo lurreko kartoi zati baten
eserita, entzuten eta ikusten. Begi eta belarriek jasotakoa esofagotik
behera jetsi zen gero, eta urdailean bueltaka ibili dut egun batzuetan.
Hesteetan itzuli batzuk eman eta gero, gorotz heze usain indartsukoa
botatzera nator Audiolaben blogera.
Löty Negarti ipurterreak eman zion hasiera kontzertuari, mahai
gainean
jarritako hamaikatxo bat objeturekin jolastuaz. Hona
“osagaiak”: Lau
globo, ahoko harpa bat, lau Nesquik ontzi (hutsik, noski), diapasoi
bat, tenisera jolasteko pilota bat, Euskal Herriko amona guztien
etxeetan egoten den Artiach-en pasta kutxaren estalkia motore txiki
batean bueltaka, bonbo bat, xilofono bat?, kable batzuk, mikrofono bat,
nahasketa mahai bat, eta gogoan ez ditudan beste gauza batzuk.
Soinu-katalogo antzeko bat eginaz hasi zuen emanaldia: Orain soinu hau,
orain beste hau…eskura zeuzkan tinbre ezberdin guztiak zein
ziren
erakutsi nahi baligu bezala. Soinu horiek nahasten, artikulatzen, hasi
zen gero. Hau honekin, hori harekin, orain hau sartuko dut, beste hau
geldituko dut… Eta amaieraldera, bere aukerak bi edo hiru
soinutara
mugatu, eta hauek luzatu zituen. Nire gusturako, hasierako eta
amaierako zatiak izan ziren interesgarrienak. Alegia, soinu gutxien edo
nahasketa gutxien zeuzkaten zatiak. Elementu arraro bat aipatzekotan
Lötyren kontzertuan, hasi eta berehala, azpitik, oso baju,
Ramonesen
“Hey, ho, let’s go!” entzun genuela
litzateke hori. Algortarrarrena
baino, Mikel “Xedh” teknikariaren gauza izango
zelakoan nago, emanaldi
ostean jarri nahi zuen “Muzak”-aren bila (nahasketa
mahaiaren faderra
guztiz jetsita edukita ere, entzun egiten da batzuetan, oso baxu).
Istripua izan edo ez, bere puntua izan zuen Löty Negarti eta
Ramones
batera entzuteak.
Inazioren txanda iritsi zen gero. Bere emanaldia urdailean bueltaka
darabilkit oraindik, eta liseriketa zaila ari da izaten. Nire
organismoa ez dago horrelako gauzetara ohituta, eta ez daki oso ongi
nola hartu behar duen, zein zuku gastriko askatu behar dituen, bueltan
kanpora bidali behar duen…beharbada plater beretik gehiago
eman beharko
diot ohitzen joateko. Ia Gure Artearen barruan berriz egiten duenean
nire urdailak zer dioen. Iritzirik eman gabe ere, objetiboki konta
nitzake zer gauza egin zituen, baina hobe irakurleak berak aukera
duenean zuzenean ikusten badu. Soilik aurreratuko dut bere bideo eta
ekintzetan (ikusi dudan apurragatik) behin eta berriz errepikatzen
diren elementuak zeudela oraingoan ere: Bideokamera, gitarra…
Durán Vázquezek izan zen amaiera eman zuena
(Enrike Hurtadok ezin izan
zuen jo azken momentuan). Publikoari bizkarra emanaz jarri zen,
seguraski bozgoragailuetatik ateratzen zena zuzenean eta publikoaren
modu berean jasotzeko, eta begiak itxiz gero ezer galduko ez genuela
eta seguraski zerbait irabaziko genuela esan zuen hasierako ohar
modura. Bi sintetizadore lagun hartuta (ez zuen laptoparekin jo), soinu
tonalez beteriko kontzertu entzungarria eta atsegina egin zuen. Baina
dena entzuten zein hain garbi, dena zuen hain
kontrolpean…non hotz
uzten ninduen emaitzak. Egin zuen guztia hartu eta cassette zinta
batetik pasatzeko gogoa izan nuen, ia horrela pixkat zikintzen zen.
Hainbeste soinu tonalek ere “enpatxatu” egiten
naute gainera (ai, ze
gastronomikoa ari zaidan ateratzen kronika). Esango nuke azukrearekin
pasa zela Durán, marmelada pote bat bezalako emanaldia egin
zuen, eta
gatz edo pipermin pixkat behar zuen. Ozpinak ere kalterik ez zion
egingo.
Ah! Eta janariari buruz ari garenez, ahaztu aurretik zorionak Elenari
bere lasaina goxoagatik!
Oier Iruretagoiena.
Audiolabeko blogean
Loty
negarti: apertura, flux, matematica acústica
Bilbohiria mar 8, 2007
Bigarren zatian, Xedh eta Löty negarti aritu dira inprobisazioan.
Sortzaile bizkaitarra da Löty negarti, akatsen eta istripuen onarpena
eta inprobisazio askea ardatz hartzen dituena. “Soinu-povera” egiten
du, bere esanetan.
XABIER ERKIZIA (2006-03-02, Berria)
Jatorria arte plastikoen
munduan izan arren,
azken aldian Euskal Herriko musikaririk aktiboenetako bat da ezizen
bereziko artista hau. Bera Aitor Izagirre da, algortarra, margolaria,
poeta, idazlea eta orain musikaria. Izen horien gibelean erreferentziak
bilaka hasiz gero, 5. alea argitaratu ondotik behin betiko atea itxi
duen Revolución Neolítica pentsamenduari
eskainitako aldizkariaren sorkuntzan ere aurkituko dugu. Orain dela
urte pare bat, ordea, soinuarekin jostetan hasi eta nahi gabe bere
emanaren alor nagusia bihurtu zen musika.
Back Loty
Negarti Home